Agneta började tillfriskna. Läkaren förklarade för Malin att det var ingen bra miljö för henne att bo i, Agneta skulle nog behöva flytta ifrån lägenheten ett tag. Han nämnde även att hon skulle behöva läggas in på en rehabiliteringsklinik för alkoholproblem.

– Men jag då? sa Malin förtvivlat.

– Ja, det är nog så att du får flytta till fosterhem ett tag. Om du inte har en släkting i närheten. Men det är bara en tillfällig lösning.

Ordet ”fosterhem” ekade i Malins huvud. Hon ville inte bo i något jävla fosterhem. Hon ville inte få en ”extra” mamma eller pappa, eller kanske syskon. Malin och hennes mamma klarade sig ensamma, som de alltid hade gjort. Men hon visste ändå att läkaren hade rätt. Hur länge skulle de hinna gå, innan Agneta gjorde något oansvarigt igen? Att inte veta vad Agneta gjorde medan Malin var i skolan, gjorde Malin rädd. Hon ville inte att det här skulle hända igen. Aldrig någonsin. Hon älskade sin mamma, trots att hon ibland inte förstod hur mycket hon sårade Malin genom att dricka sig full. Men hon skulle aldrig klara sig utan Agneta vid sin sida.

Malin var helt förtvivlad, hon visste inte var hon skulle ta vägen. Ida kom fram till henne, som hade följt med henne till sjukhuset.

–  Malin, jag vet att du inte hade väntat dig det här. Jag har redan frågat mamma om du kan bo hos oss ett tag, men hon sa att vi ska få besök av mormor och morfar, så du kommer inte få plats, tyvärr. Jag hade verkligen önskat att du kunde bo hos oss.

–  Det är lugnt, Ida. Jag förstod redan att jag inte kunde bo hos dig. Jag får se var jag kommer att ta vägen.

Ida gav Malin en kram, och Malin kramade henne hårt. Ida var verkligen en riktig vän.

Malin tyckte inte om att vara hemma själv. Lägenheten förde bara med sig dåliga minnen, och tanken på att bo i ett annat hem ett tag kändes lockande. Plötsligt knackade någon på ytterdörren. Malin gick ut i hallen och tittade i kikhålet. Det var Fabian, han stod där ute med händerna i fickorna. Malin öppnade dörren.

– Hej! sa Malin glatt och gav Fabian en snabb puss på munnen. Han verkade se förvånad ut, men hans ansikte sken upp. Malin släppte in honom och visade var han kunde hänga av sig. Hon visste inte ens om de var tillsammans, ingen hade tagit upp det. Tänk om hon nyss hade gjort bort sig? Men hon blev så glad av att se honom, att hon inte kunde motstå tanken att kyssa hans mjuka läppar. Hon var så kär att hon inte kunde hjälpa det.