Denna del blev kort, men spännande;) hoppas ni gillar den!

---

Samtalet med Ida hade gått bra. Malin hade brutit ihop några gånger, men Ida hade stöttat henne och sagt kloka saker. Att Ida var Malins bästa vän, gick inte att ta miste på. Nu satt Malin hemma hos Ida och de tittade på en gammal tecknad barnfilm och skrattade.

Det var skönt att vara med Ida. Fast Ida inte hade samma familj som Malin kunde hon i alla fall förstå henne. De hade känt varann sen de var tre och bodde på samma gata. Malin kunde fortfarande minnas dagarna de lekte med dockor och lärde sig cykla. Det var en underbar tid. Slippa tänka på ansvar och sorg, bara leka och känna glädje. Att vara 5 år var verkligen ingenting gemfört med att vara tio år äldre. Det kunde hända mycket på tio år. Ens föräldrar kunde skilja sig. Man kunde få en mamma som drack alldeles för mycket.

 

Men nu levde Malin i nuet. Att sitta där med Ida och skratta åt töntiga seriefigurer var nog det bästa hon visste.  Plötsligt surrade mobilen i fickan på Malin. ” Ett sms mottaget” stod det på displayen. Det var från mamma.

Malin, förlåt att jag reagerade som jag gjorde. Jag vet att det är mig det är fel på. Jag har förstört ditt liv. Så därför säger jag adjö, förevigt. Hoppas du får det bra, älskade Malin. Jag kommer sakna dig oerhört / Mamma