Det var en härlig vårdag i april. Blommor började synas vid diket vid den smala grusvägen, som Malin kunde se från sitt fönster. Hästarna var ute på bete och de verkade trivas i vädret och sprang runt i hagen som kor som släpps ut till våren. Det var härligt att se hur glada de kunde bli för nästan ingenting. Mycket enklare att kommunicera med än med människor, de har inte olika sidor som inte kommer fram förrän det är för sent. När de tycker något är fel, visar de det direkt. Malin hade varit så förvirrad i sig själv innan hon kom hit, att hon inte kunde se vilka hon kunde lita på och inte.  Hon hade sakta men säkert landat i sin nya tillvaro, och familjen hon bodde i kände hon att hon kunde lita på. Hon hade varit här i 3 månader nu, och från rehab kliniken hade hon bara hört gott om hennes mamma rehabilitering. Agneta gjorde stora framsteg, och hon var snart redo att träffa Malin igen.

Hon såg Patrik komma på vägen där utanför. Han var så fin, som en ängel.

Malin tog en sista titt i spegeln innan hon gick nerför trappan och mötte honom i dörren. Patrik log ett varmt leende och ögonen tindrade som smaragdstenar när han såg henne.

Hela Malins kropp var ur balans, hennes ben var som gummi och hon var varm som en spisplatta. Hon fick nästan hålla i sig när de gick upp för trappan till hennes rum. Det var en av de bästa känslorna hon någonsin haft. Och den här gången kändes det äkta och kärleksfullt. Hon stängde dörren till rummet och vände sig till Patrik. Innan hon visste ordet av det, tryckte Patrik henne intill honom och kysste henne mjukt men samtidigt med en passion inte lik någon annan. Hon stod inte med fötterna på marken längre. För världen kunde inte vara så här underbar, hon måste ha kommit till himlen. Och nu låg de på en bädd av moln och han kysste hennes hals och hon ville bara ha mer.

Hon ryckte till av att hon kände att någon strök henne över håret.

- Hej gumman, hördes Patriks röst nära henne. Hon kunde till och med känna hans andetag mot ansiktet, så nära låg han. Malin öppnade ögonen och log generat.

- Somnade jag?

- Ja, men du såg inte ut som en snarkande gris, du var söt faktiskt, svarade Patrik och flinade.

Malin fnittrade generat och strök honom över kinden.

-  Du vet, jag trodde inte det fanns sådana som dig. Hon drog upp täcket som hade halkat ner och blottat hennes bröst. Patrik lyfte hennes haka försiktigt och förde den till hans mun och kysste henne. Flera tusen små fjärilar fladdrade runt i Malins mage, och hon visste att det här var rätt.

Det gick en vecka, sen kom ett samtal till Malin. Kvinnan i telefonen sa att Agneta var redo för ett möte, och hon ville helst komma ut till gården och se hur Malin hade det. Malin fick nästan hejda sig att inte skrika av glädje när kvinnan förmedlade det glädjande beskedet. Hennes mamma. Hon skulle äntligen få träffa henne igen!

Allt skulle ordna sig nu, det kände hon på sig. Patrik var den finaste hon kunde tänka sig, och nu skulle hon få återse sin mamma igen. Lyckan spreds sig i kroppen, det här var allt hon hade önskat sig. Nu gick äntligen allt i rätt riktning!